spruckna drömmar över parketten din
det tysta i hur du rör din kropp runt mig
tomheten det förstelnade i samtalen
och apatin som en slukande varelse att se
att värja sig mot att försvara sig med
spruckna drömmar samlas längs golvlisten
de klumpas samman blir till moln
svävar ett varv i lägenheten
svävar till de sakteligen slår sig till ro
vi sa att allt var möjligt allting var vårt
men verkligheten så hård i realiteten
kanter så skarpa smällar så förkrossande
kom ihåg mig sen, lova det
jag har förlorat på samma vis igen
låtit allting gnaga för tätt inpå
låtit mig kastas hanteras
oaktsamt i takt till mitt egna ja
spruckna drömmar samlas på parketten
de virvlar likt dammtussar över golven
susar in i hörnen trilskas under sängen
spruckna drömmar om förbättring
