solstorm

bar på stora grå
pulserande rött under bröstbenet
och steg som karvade hål på skör hud
det var vårregn i luften
skabbfri räv med bländande ögon
under gatlampornas sken
där tiden lämnade uret
hennes stämma som spunnen sockervadd
någon nämnde ordet jag tappat
plast i kedjan
den som river sliter hål
rodnader på halsen
och det är stråkar det är oboer
när blodet sprutar
när du målar rosenträdgård på din slitna tapet




frasiga fingrar över köksväggen
dina lungors väsande som ringsignal
eller min ständigt återkommande tinnitus
stoppa min hörselgång full med bomullstussar
teckna vilsna barn på väggen
originell fingerfärg under naglarna
jag säger baby
jag har jesusplåster i badrummet
gladpack i kökslådan
och nål och tråd och fingerborg
trots bristande sykunskaper ska jag nog kunna lappa
det lilla hål du karvade med gemet
så att din lilla röda pump inte tröttnar
inte faller ur rytmen
ur pulsen
ur beatet
ur livet


-
vid köksbordets kant står kopparna på rad
det är kaffesump och urgröpta skålar
och mina glittrande fingernaglar lösryckta
fingrarna uppe på de dolda stjärnorna
de tafsar på brinnande solar
sniffar på svedd hud
äter kaffesumpen med pinnar
och kräks på dina nyputsade skor
eller om jag högg dig i halsen
för att du ätit kaffesump
och vomerat på mina slitna snörskor
och blodet som flöt ut över parketten var tömda tankar
stjärnfall under jesusplåster
jag har sett att han kan stilla stormen
men kan omöjligt förstå varför det blåser på månen