efterfest

i maj satte du mig ned
spända skinkor mot smutsvit köksstol beordrade skriv
och bläcket flödade om du minns
spaltmeter med snirklande bokstäver om vägghamreri om stillsamma vinternätter och stormar inuti du sade stilla var stilla nu bara skriv formulera extrahera riv ut slit sönder bränn det senare om du vill

och nu.
du i annan sfär i helt annan atmosfär och allt vad du beordrade en gång har falnat har mattats av har trillat isär. han säger att jag kan hantera allt på egen hand och bra så nog sant så.
lilla ludna vägrar vända hem igen och bra så nog sant så.


i oktober satte jag mig ned. dammig gatsten under mina skinkor min kropp i annat land.
och jag skrev till det att bläcket sinade att gatstenen vändes upp och ner att far återvände att systra mi tappade fotfästet föll i ravin. om blåmålade stunder om nyutsprungen kärlek om ömma läppar och trasiga hjärtan. om små hjortar i trånga gränder om lilla ludnas uteblivenhet om krossade drömar om hood om hood om hood.

och jag gjorde det igen och allt föll i tusen bitar men allt som startar med å har lagt sig och det är fint ändå när du textar om sådant jag aldrig tidigare förstått och kanske att det kalla villkorslös kärlek. 

HOOD
HOOD
HOOD