The enemy within part two

I can't stand myself tonight
this evening could have been such a delight
If it wasn't for the unfortunate fact
that I am here
Someone once said, no one can save you
from yourself
that rings partly true

-
Jag sade action
smällande toner och blinkande lampor
virvlande ben och kortklippta frisyrer
tecknade i luften
till periferin
den förbjudna materian

den som kom närmare
sköljde över mig i vågor av tequila

bläddrar igenom bilder
känner hjärtat falla ur bröstet
krossas ner mot gatan

lyssnar på din älskade Frida
terribly dark och enemy within
ikväll kommer dina ögon bränna med grön laser
rakt igenom min skrumpna själ
mitt vedervärdiga jag

för berörde förbjuden materia
handtag famntag klapp och kyss
ingenstans och överallt
samtidigt som lögnerna svävade runt mig
som djävulshorn eller nattsvart gloria

går som i en bubbla
blytung himmel ovan
håller dig det den i handen
små fågelvingar mot handflatan
eller rött pulserande organ
det är upp till dig nu
du får slå allt du orkar och kan
banka vett i min materia

jag ber dig
älskade
älskade
du

blank päls och starka tassar

det kommer två
de faller likt klusterbomber över den dunkla utgången
förintar den restaurerade tilltron mitt kragryck mina svettpärlor
imorgon och den tjugofjärde april tjugohundratretton
späda förhoppningar i kulingstark motvind
om stadsliv och klippbad
om återkomstens uteblivenhet
friheten från oceanbad


de två kommer åratal försent
har redan tecknat SOS i kilometerstora bokstäver
gripit det sista halmstråt
står i midjehögt Öresundshav
kolsvarta träplankor under blödande fötter
blodet löser upp de ärrade musklerna
sliter stillsamt i hårt tvinnade lyckotrådar
nöter på mitt förnuftiga jag

de två kommer likt glitterflakes på flates
som andningshål eller döda drömmar
vilket är vad när Alice är i underlandet
och dina mejslade drag faller ur mina handflator

jag vet att det är du och jag
det var viskande röster trötta axlar hängande huvuden
bultande hjärtan och krossade munnar
hålögt inför verkligheten
det är inte det jag rädd för förlåt

det är väldiga vågors tendens att skapa kaos
skvalpande minnen om tunnare andningsluft
tennisslag och rullande hjul
trampande fötter och felande knän
bestraffningar och piskande slag

det sägs att jag är säker i deras boning
strikta tider och folk med liknande DNA
och kanske borde jag kallas harhjärta harhjärta
ingen Astrid Lindgren ingen skorpan idag

men det stormar i grå substans
flimrande bilder av stekande asfalt gula stränder
brunbrända armar och fiskspad
de väldiga människohoparna och min skygghet
mitt arsenal av murbruk jag står med sleven i hand

redo att låta sommaren dra i alla de trådar som håller mitt marionettjag
lägga sten efter sten i det väldiga murbrukspusslet
mödosamt fylla i varje spricka
täppa till varje hål
så att när det hela är över
när bladen skiftar färg
och solens strålar upphört bränna
kommer jag med fedex utanför din port
vrålar titta här är jag
men ser inget annat
än murstensfasad

shaking the habitual

de två tuggar toner
tonart som radband mellan fingrarna
hör upp det är smuts mellan raderna
spilld chokladmjölk över litteraturen
fläckiga bokstäver

inbundna historier
om taggtråd och elstängsel
handklovar och batongsex
eller om det var en film jag såg
när ingen annan såg på

ordsvärmeri i min periferi
sortera jag ber dig
red ut min oreda
trassla mitt nät på rätt ända
det vore vackert ändå

hackande tänder genom stora staden
busspuls och svärtade tåg
gnisslande peronger
pupiller större än svarta hål
muskler och glänsande svett

dina fingrar runt brända mandlar
camel stor påse liten påse
dryck ur butelj ur stop
händerna om chopsticks
runt mina i din jackficka

de två tuggar toner
fågelsång på balkongen
och solens sjungande strålar
spotlights på det bleka vinter(..)