där sitter du och kisar mot solen

brundbrända fingrar mot silverring vita naglar
matchande skjortan och skor med elegans
det var smårätter på vackra fat och sanningar sena timmar
bollspel eller boulespel samma sak
bara myggens inande i sommarnatten var detsamma

tre dagar uppå dina mjuka hud
timmar av handtag famntag klapp eller kyss
hjärtslag som överröstade grannens pianotoner

och måndag så
svala sommarvindar mot sammetskavaj
under promenaden utmed blå stråket
nummer femton två trappor upp avdelning åttiotvå
och du så
i strumpbyxor som alltid förr
svart stass och tatueringsbrännan över dina underarmar

de som jag scannar i ögonvrån trots att jag vet att du inte gör sådant

du säger att alla är tokiga här
virvlar dina fingrar utanför tinningarna
snörper ihop munnen som bara du kan
skrattar med hela ansiktet med hela kroppen
med allt utom dina tysta ögon

jag säger; kommer du ihåg K,
kommer du ihåg dagen vid havet och allt prat om ankliv ankliv
kommer du ihåg när vi båda drack för att döva
kommer du ihåg historier i ljuv juliluft
kommer du ihåg kommer du ihåg

och så går tiden. den liksom flyter iväg på växande högar av uno-kort på rumsbyte på vårdares stillsamma skämt på löftet om att du får gå ut alldeles alldeles strax den flyter iväg på pressbyrån när du investerar i Håkans bok den flyter iväg i hejdået i kramen i steget in på bussen

och jag lämnar tegelbyggnaderna bakom mig
slungas rakt in i sommarstiltjen i den latenta pengapaniken
i vår kärlekssfär i min egna atmosfär
den jag vill att du också ska kunna orientera dig i K
när du väl kommer ut från avdelning åttiotvå
då ska jag ta dig under armen min vän
och tala om bladguld och ankliv

jag berättar sagor, tro mig

om varför allt är vackert

bilder på sociala forum
blixtrande kameror över svarta dansgolv
beatet som en aldrig upphörande puls
och jag undrar om det var helhjärtat
som vore det frånskilt verkligheten
bara virtuell materia

de små fjunen som omger dina överarmar
de är som silke mot överläppen
den som lallar med till Fridas toner
om Farmor om plockade äpplen om guld
lallar med till I love you I love you I love you

brusande oljud mellan hjärnhalvorna
som sprakande telefonlinjer eller krossat glas
under skosulorna i de blödande händerna
på tallriken på skeden i den svullna barmen

dina välvda höfter mot morgonmjuk madrass
de som verkar vara anpassade efter mina händer
de som spelar harpspel
uppå din ännu vinterbleka hud

bokstäver mot ljusgrå bakgrund
den som bildar bitter kontext
om uppgivenheten inför känslostormarna
de som uppstår när inget går
så som du vill

en kärleksresa på grusväg

det har varit stilla ett tag
tomt under ljusnande hjässa
tomt under sena sommarhimlar
det har varit stumt ett tag
ljudlöst efter våldsamma kärleksslag
ljudlöst efter flämtande älskogssång
det har varit
det har varit
det har varit

som att dåtidens perfektion någonsin kan skaka liv i dagens skevhet
rör om i det klister som binder mina vissna tår mot den glesnande parketten
väv liv i förstenade lemmar i försenade anletsdrag
kom stänk vatten på mina skenande stäppbränder
kom kasta damm på mina drypande samvetskval

som om symptombehandling botar sjukdomen
kravlande flugor och smaskande larver
stopp
det är inget annat än småsår på fingrarna
de en tillskansar sig via pappersblad eller annan idioti
det är inget annat än dina vissna hårstrån
mitt uppå min alltför mjuka kudde
det är inget annat än råbarkad järnfasad
inget annat än vilsna ord under sena timmar
inget annat än ett försök att aldrig någonsin lämna

det den du & jag