det är när jag viskar till de stumma väggarna om natten som jag ser det
inte på samma vis som jag ser, det är givet.
när jag ser är det med ögonen. det är tappar och stavar och nerver och hinnor som samverkar på ett sätt som de upphört göra hos min mor och det är en sorg att bära i armarna. men jag ser än. jag ser din överläpp, den som vilar mot armen, den du säger är för stor för att få plats. vad det nu betyder.
sedan ser jag det. det som är en samverkan mellan hjärna och sinne som symbios mellan två arter. om kroppen nu kan splittras i flera delar. eller om allt bara är hjärta och hjärna muskler kött och blod. sinnet en efterhandskonstruktion av svaga individer i behov av något att fästa sina smutsiga tankar vid.
prassel och bomber utanför fönstret. det konstanta smattrandet när jag ger blanka fan i om det är hjärta hjärna kött kön eller sinne som ser allt det ögat inte kan. det som stiger upp ur och svävar ut från mellan dina lätt särade läppar. det som svävar med i utandningen som prövar sina späda vingar flyger ett varv i mitt sommarkvava rum innan det störtdyker rakt in i mina lungor in i kött kön hjärna hjärta sinne. det det det du det.
när jag vaknar timmar senare faller morgonljuset på din nakna kropp. det sveper kring dina blekare nyckelben dina augustibruna armar det glittrar i illerhåret. och jag kan knappt andas. kippar efter luft faller tillbaka mot dunmjuk kudde är nästan i dvala när du lyfter mig mellan tummen och pekfingret. sammetslena fingertoppar som klämmer åt om min svullna överläpp som bär mig mot ny tid nytt krig ny frid.
sammetslena fingrar som håller hårt i mig när jag förlorar all intelligens all kompetens.
och jag tänker att allt jag tänkt var sant där och då och att jag gick ifrån dig den där första gången utan nummer med inget annat än ett namn och en natt i minnet var rätt och riktigt där och då men nuet är så påtagligt nu och det bränner min bara sommarhud och det svalkar mina brännskador och jag skriker att jag älskar dig, whatever love means, och det är allt som behövs här och när klockan tickar för jag är inte Momo och det är ingen kamp om tiden och du är inte fucking crazy utan bara persikohud under mina fingrar bara allt jag aldrig visste att jag ville ha men nu inte kan vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar