om det kunde bära
femton minuters tystnad utan blickar
håll käften
du rubbar min existens
hela hallen brinner
det faller svärtade tapeter mot bränd parkett
och dina döende fingrar griper tag om mina
apati apati
eller kanske bara tomhet
hålrum som bör vara fyllda
vätskelöst innehållslöst
håll käften
du rubbar min existens
de säger att det är bättre att vakna upp ensam
än att vakna bredvid någon annan och känna sig ensam
deras ord ekar
studsande stämmor i tomma korridorer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar