du vet att jag kan sitta stilla på stol flytta benet en centimeter flacka alldeles lagom med blicken. en självsäkerhet som strålar ut från porerna venerna fyllda med nattsvart gift med tomhet.
brände du alla broar frågar du tyst med ögonen.
dina mungipor rör sig uppåt i takt med din alltmer krökta nacke förstå mig jag ber om så lite.
de hör av sig. inget annat än korrekta rader i svart bläck. inget annat än samtal inga löften ingen framtid men jag känner det bubbla. se min stillhet där jag står uppklädd i vitt se min stilighet.
tuggar rader på rad högsta hastigheten och hoppet utanpå huden tar du på mig brinner handen upp. jag lovar ingenting annat än svarta ögon svedda ögonbryn flammande raseri ta mig ta mig ta mig.
jag är bra jag lovar. jag kan sammanställa tabeller och diagram skaka hand & le utomordentligt vänt. jag kan vara värdinnan alla önskar vinbuteljen i handen och cigaretten hängandes i mungipan.
jag kan svälja hela sanningen marschera för diktaturen och kyssa kön jag fullkomligt föraktar.
men vi talar om dig tror jag eller åtminstone om något annat något större något överordnat. strukturer. de har hackat ut ett hål en plats ett tomrum de önskar fylla kvickt & utan alltför omfattande förluster. kanterna är vassa jag ser hur de blänker i lampans sken hur de rispar hål på mina torra fingrar när jag klumpigt vidrör dem första försöket förlust du skriker med hes stämma upp din jävla sopa.
de talar om någonting annat något mäktigare något långt mer skrämmande och jag önskar jag kunde öppna mina öron på vid gavel låta tristessen som rotar i mig fyllas med planer på storslagenhet och stormaktsvansinne önskar mig allt det där men kan inte andas tror jag det är som på film när de bältar de som ser vålnader tömmer dem på luft kramar ur mina trötta porer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar