du vet när det kittlar i fingrarna av uppdämd besvikelse
när du faktiskt förstår att du är gjord av kött blod ben
att bryta
när håret verkar sända ut elektriska impulser
när tungan växer och klistrar mot gommen
vi kallar det besvikelse eller allmän otur
vifta du så hårt du bara kan
men tro mig
här borta skär det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar