får leken tåla

det är något i hur du rör dig
det gör att det känns säkert för mig
om det är dina sluttande axlar
varifrån allt verkar rulla av
eller dina lätt inåtpekande tår
det gör det samma för mig

det är något i hur du för dig
det gör att allt känns otryggt för mig
det är din röst som dominerar
fast utan att ta över
ditt ätt att driva ohämmat med dig själv
trots att alla egentligen vet - jag med

ibland när jag ser dina verk fastnar jag i steget
tuggar ljudlöst och upphör med andningen
stoltheten som en skör bubbla inuti
stundtals matad med för lite tvål

på jobbet skrattas det åt framtida planer
alla verkar känna att det nog kommer gå
och i din värld finns bara framgång
i den känns det som att jag tränger mig på

jag följer dig överallt nu
hakar på när du hela tiden vill vara med
trotsar varje antydan till skam - den som finns kvar
och jagar med fullt flås ett steg efter

det är något i hur du berör mig
det gör att allt känns helt i mig
om det är dina fingertoppar eller stämma
hungrigt suger jag i mig från din nektar
huvudet bakåt läpparna särade
fladdrande ögon under stängda ögonlock

om natten när du inte ser en bitter kamp
sporrande eggande rivande försök till start
men trots alla försök
trots ditt envisa tålamod
blir jag obevekligen kvar
livrädd för
att du kommer inse det snart

hjärtstillestånd

du säger att du fryser. står mitt den bländande solen i kolsvarta kläder och skakar.
invant placerar jag ditt huvud mot min axel. det vilar lika tungt som din andehämtning.
mina händer rör sig sakta över din spända muskulatur. försöker stryka liv i urlakade artärer.
du tittar tyst mot hörnet. förbannar bussen som aldrig någonsin kommer i tid. fast idag gör den det.

jag stiger inte ombord. istället släpper jag dig motvilligt ur mina vitklädda armar.
ser din böjda nacke när ni rullar iväg runt hörnet. hör sirener på avstånd. det måste vara hans bil.

med brutna fötter traskar jag uppför de smutsgrå trapporna. dörren stänger sig tungt och tyst.
lika tyst tycker jag mitt eget hjärta slå. sen tänker jag i kortvarig eufori att det i alla fall slår.
förbannar wikipedia och all information som samlas. de 2 procenten surrar i mitt sinne.

du skriver äntligen. känner mitt eget pumpa ut blod till var enda vrå. förbannar hans som vägrade.
kanske för länge. om några dagar får ni veta. försök till väckning inplanerad de kommande 48.
din stumhet är som ett öppet sår på min hud. jag brinner i takt med dina uteblivna tårars fall.

extra allt

på bruten skånska frågar jag om det är hängmörat

sekunden innan jag häller av det överflödiga spadet

vitt vatten rinner längs hakan

inuti uppror efter frosseri 

upplopp utbrott

din hand glider längs min sida

skamset vrider jag mig under under värmen

dina fingrar en hemkomst

tänk vad som hade kunnat vara

om du bara varit lite mer 

extra allt

din hud är blekt bomull

spökkulör bredvid mitt mallorcaskinn

du skrattar och kallar oss interracial

skyler ansiktet i dunet i ett anfall av politisk skam

skrattar högt i sömnen ibland

extra allt

på dialekt sjunger du fram din kärlek

den som badar bland ostron bland brus

stäppbrand och smärta bland husen

men där solen trillar ner

champagne och extra allt

whilst

du bor med grandios utsikt
skriver rader som genererar
döljer märken osedvanligt illa
och drömmer oregerligt

improviserar jag min framtid
kastar sinande sedlar
trasar sönder mina persedlar
och drömmer medgörligt

underläge

jag vaknar av dina händer igen.
de som kan riva av mig blod ben muskler i ett nafs.

de som trotsigt fortsätter trots mina lama försök. 

de jagar nattens skuggor.
de som ströp min syretillförsel vid tolv. 

vid vetskapen om att du kunde slita ut mig. 

såhär långt i livet har jag sluppit vara rädd.

nu darrar jag okontrollerat.

tror du kommer rasera min värld. 

vaknar av dina målmedvetna händer. 

kastar mig in med huvudet före.

rakt in i ditt allt. 

slovensk färglöshet

som en jojo. en pendel. schizofreni. eller mina maniska drag. 

vartannat andetag fyllt med bubblande löften spirande framtidstro. 

vartannat frätande. till brädden fyllt med flimrande bilder av tvångströjor. 

din hud är vitare än någonsin. än allt jag någonsin rört vid.

som porslin. som äggskal. som snövit.
jag kallar den Slovenien när du inte hör. slovensk färglöshet. 

du kallar mig bipolär. slampa och narcissist. jag nickar och suger åt mig. 

ser det som komplimanger trots att jag hör din allvarliga underton. 

kommer på mig själv med att gå igång på din avundsjuka. 

går igång på dig oavsett. 

som en jojo. en pendel. schizofreni. eller mina maniska drag. 

var sekund fylld med skira rosafärgade moln.
blommor utan lapp på vilken det står att jag fallit för dig. 

dålig landning.
slog huvudet i parketten så att blodet flöt ut över mina vita lakan. 

kanske för att du gav mig liv

ni ordinerar vila. temperaturkontroll och ständigt vätskeintag.
jag suger i mig whisky och cancerpinnar när solen faller. leker rebell.
det måste vara din stundande ankomst. eller pressen av för tunga ok på min axlar.
de som växt i omfång, de som matchar det nästintill vulgära ovan linningen.

har Vulnicura i hörlurarna och mindre-än-tecken över hela skärmen.
fast besluten att ta vara på det du tände inombords. första gnistan på år.
morgonkaffet försätter mig i ångestinramad fundering. är det därför.
viskar jag ohörbart innan jag suger i mig basilikadoften genom fyllda näsborrar.