hjärtstillestånd

du säger att du fryser. står mitt den bländande solen i kolsvarta kläder och skakar.
invant placerar jag ditt huvud mot min axel. det vilar lika tungt som din andehämtning.
mina händer rör sig sakta över din spända muskulatur. försöker stryka liv i urlakade artärer.
du tittar tyst mot hörnet. förbannar bussen som aldrig någonsin kommer i tid. fast idag gör den det.

jag stiger inte ombord. istället släpper jag dig motvilligt ur mina vitklädda armar.
ser din böjda nacke när ni rullar iväg runt hörnet. hör sirener på avstånd. det måste vara hans bil.

med brutna fötter traskar jag uppför de smutsgrå trapporna. dörren stänger sig tungt och tyst.
lika tyst tycker jag mitt eget hjärta slå. sen tänker jag i kortvarig eufori att det i alla fall slår.
förbannar wikipedia och all information som samlas. de 2 procenten surrar i mitt sinne.

du skriver äntligen. känner mitt eget pumpa ut blod till var enda vrå. förbannar hans som vägrade.
kanske för länge. om några dagar får ni veta. försök till väckning inplanerad de kommande 48.
din stumhet är som ett öppet sår på min hud. jag brinner i takt med dina uteblivna tårars fall.