onsdag 2 december 2015

får leken tåla

det är något i hur du rör dig
det gör att det känns säkert för mig
om det är dina sluttande axlar
varifrån allt verkar rulla av
eller dina lätt inåtpekande tår
det gör det samma för mig

det är något i hur du för dig
det gör att allt känns otryggt för mig
det är din röst som dominerar
fast utan att ta över
ditt ätt att driva ohämmat med dig själv
trots att alla egentligen vet - jag med

ibland när jag ser dina verk fastnar jag i steget
tuggar ljudlöst och upphör med andningen
stoltheten som en skör bubbla inuti
stundtals matad med för lite tvål

på jobbet skrattas det åt framtida planer
alla verkar känna att det nog kommer gå
och i din värld finns bara framgång
i den känns det som att jag tränger mig på

jag följer dig överallt nu
hakar på när du hela tiden vill vara med
trotsar varje antydan till skam - den som finns kvar
och jagar med fullt flås ett steg efter

det är något i hur du berör mig
det gör att allt känns helt i mig
om det är dina fingertoppar eller stämma
hungrigt suger jag i mig från din nektar
huvudet bakåt läpparna särade
fladdrande ögon under stängda ögonlock

om natten när du inte ser en bitter kamp
sporrande eggande rivande försök till start
men trots alla försök
trots ditt envisa tålamod
blir jag obevekligen kvar
livrädd för
att du kommer inse det snart








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar