i det sträva ljuset utanför mitt fönster faller små tunga regndroppar mot nattsvart asfalt.
de samlas till pölar rännilar längs den sluttande gatan.
porlande forslar vattnet grus och smuts till de underjordiska rören rörs om spottas ut igen.
små rester av ruttnande mushud och fågelhjärna dras med i vågorna förmultnar.
jag ringer upp dig innan kvällen faller. du ligger fortsatt som enda favorit.
talar bubblande om allt och inget vrider vänder analyser våra försök våra yttringar.
kanske inte så modest. mer våra utfläkta hjärtan som ligger bultande och blodiga för beskådan.
eller om mitt är inpackat i en glassburk med femhundra meter gladpack runt omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar