lilla ludna

lilla ludna kom hem igen
lilla ludna jag ska hämta hem dig igen

det snurrar i min skalle

över solida träbord glas i ständig rörelse. flinka händer mot racken fyra fat på en kväll. tre månadslöner på ett dygn och panaxias konkurs ser ut som småsmulor bredvid jättelimpa. skor mot stengolv plastglas nu och folk äter ståendes. en är full och avvisas från baren och jag kommer på mig själv med att önska att arbetande någon gång skulle visa mig samma omsorg. men jag får alltid köpa mer. jag får alltid köpa mycket mer. och jag tänker att det ska bli mer än fint att lämna landet att hamna mitt i ovissheten mitt i okunskapen. jag tänker att det ska bli fint med Ronja/Birk ska bli fint med far vid min sida. Jordanien som ett litet vitaminpiller en injektion mitt i steget över mulen asfalt. jag tänker att mina steg ska bli längre att mina ögon ska rensas från gruset. kom skölj mina blodiga fingrar rena.

jag vill falla in i ökenlandskapet

jag tror att en vecka i Amman kan städa ut mina vilsna hjärnspöken skapa klarhet i min substans
jag tror att systers hand och visdomsord kan blåsa ut gammal sågspån jag tror att fars armar kan krama liv i mitt harhjärta jag tror att solen kan stråla bort gammal ärrbildning

eller att det för en gångs skull blir så enkelt som att jag saknar dig något fruktansvärt och vill hem till skönheten i din boning till skönheten i dina välvda läppar hem till dina skira skjortor och böljande klänningar hem till din nacksnagg och ditt prat om patient x med sjukdom a hem till ditt brusande högtalarsystem och ditt tomma kylskåp hem till dina bangtidningar som trängs i hyllan hem till dina slipade öron till din spelande tunga till din väldiga intelligens

jag hoppas att du aldrig ska läsa detta

småbitar

problematiken i familjen
kyrkklockor vars eko aldrig tystnar
inte min egen
knappt vuxen individ
mer som späda händer
tunna axlar tunna lemmar
halva Goa i bakfickan
och konsekvenserna av småbitar

jag sade; hjärtat vi bär detta
ovanpå stänger i trång lokal
hjärtat vi äter detta
i takt med de med gräddfil
hjärtat vi dricker detta
ur samma burkar som alltid

-nog nu

problematiken under hårsvallet
dina händer skapar text
ur hålet vid tinningen
ett flöde en strid ström
du säger nog nu
och stryper hjärtats blodtillförsel
vi förstår precis vännen
vi förstår precis ingenting

och småbitarna smular sönder
en annars så solid tegelvägg

vittrat språkbruk

jag har tappat språket
termiter i mina bokstäver

vilar i min själsliga ro
den som kommer vara tjugofyra timmar
vaggas vid uppvak av ögonfransar i rörelse
och tungspetsen vid örat

jag har tappat mitt språk
det föll in försmäktande personligheter
kanske min egen
eller den du lämnat

pergament på min tygbädd
och skosnören utan plastbitar
så att de aldrig riktigt
kan komma igenom
och ut på andra sidan

äppelkinder

lille G ser ut som jag. rosiga kinder och telefonen direkt länkad till hjärtat. hans björnhänder runt späd gaffel och mina nyinköpta pastahjul ner i hans gigantiska magsäck. lille G lämnar lyan fort, hastar iväg till den där han håller kär.

ibland när nätterna är tomma sätter jag på filmen med de stora slagen. den där de radar upp hästar med frustande mular och stormar mot ointaglig flodstad. den där svarta arméer bankar sina lansar i marken så att det skakar i berggrunden. den där sköldar splittras och lemmar faller som grässtrån under liar. den talar åt mig.

xx har gjort ny musik. det är som att de har byggt en liten bro från mitt ludna lilla öra direkt till mina bultande hjärtkamrar. med xx på full volym och min telefon vid min fingertopp och alla strider i mitt bakhuvud och äppelkinder på min kudde äppelkinder på din kudde.

mardrömssömn

i en skev fantasi en förvriden nattsömn drömmer jag om allt som skavde när sömnen satte in.jag drömmer att man bråkar med mig för att jag vägrar plocka äpplen på min enda lediga veckodag. de säger att jag är lat som en larv ungefär, att intet kommer komma ur livet om mitt förgängliga leverne tillåts fortgå. jag drömmer om siffror på banken om urspårningar på uppkörningar och jag drömmer om teoriord som vägrar fastna i substansen. de rinner ur mig, blir till undflyende meningar på smutsgrått provsalsgolv i Mölndal. och jag drömmer att ni gråter över ert svarta får att ni skäms och inte vill veta av mig.

jag drömmer att jag är på båstoalett under ett bröllop. att jag sitter på golvet med all världens panik som smog i strupen. att du är millimeter från att avstyra svarta kråkmoln när hon den där med B träder in och har just B och jag stannar upp i andetaget. hjärtat slår som på egen hand när jag sluter mina musselskal. jag drömmer att blicken töms på värme och att min hud blir vit som hos Narnias isdrottning.

och vidare drömmer jag om raderade karaktärer. jag drömmer att alla omkommer i explosioner att lilla älskade C blir rosa blodmoln. jag drömmer det med precision med skärpa med exakthet. jag drömmer att luften trycks ur mina lungor att världen komprimeras av sorgen. jag drömmer att du är död systra mi jag drömmer det så att jag verkligen tror det. och du i Jordanien kan inte ge några direkta svar.

efter tjugoåtta minuter i vaket tillstånd vill jag falla tillbaka in och vända allt rätt igen.

fil med honung

jag bokar livet ur min kalender.

med sax i hand sena nätter och tårar bakom tapparna för allt det inspelade var så vackert att andan fastnade i halsen.

igår var jag livlös i din bädd. tomma lemmar och blod utan kraft. det hette drop in och kom i för stor dos. och sir väs knockades medvetslös och jag tror att jag fick en fråga men jag minns inte jag minns inget. förutom alla ord som forsade ur mig och vad hjälper Fennesz, Sakamoto ett dygn senare. och jag vill ha dig jag vill ha dig jag vill ha dig.

fingrar som pilträd i flätade korgar. fjunig nacke bredvid min och ditt mintgröna plagg pryder min vägg. jag efterlyser John Blund men skallgångens svar uteblir. det står på löpsedlarna att en försvunnit att en återfunnits. det är bokstäver ihåligare än mina steg i glasflaskornas efterdyningar. jag dricker för mycket sprit när jag är rädd tror jag. eller så dricker jag bara för mycket sprit. eller så är jag bara rädd och dricker precis lika mycket sprit som alla andra.

tusen blinda ögon stirrar med förstörda nerver
små svarta punkter på det förstorade
jag kan inte leva med det
imorgon måndag börjar jag om igen

som återuppståndelse men svårare nu
dina armar som små hälsosamma snören
bind mig håll fast mitt förnuft
innan alla lemmar flyr din privata boning

det borde räcka med trånga lokaler
spillbrickor och förkolnat slem
men föll så handlöst förra gången
vill inte slita ut min lappade själ igen

kring vems värld kretsar planeten
vilka jättar håller uppe din atmosfär
när det stormar i träden
och dammet knackar på din dörr

-

PLAY

du säger att du inget hellre vill än att ha en ny som håller om dig när natten blivit morgon.
jag säger embrace allt är över sen.

det känns som att jag förlorat ett slag men vunnit ett krig.
och allt bubblar runt mig när jag tar mitt förnuft till fånga.
idag tror jag att ditt ansikte dök upp på min hornhinna ca ettusenfyrahundrafemtio gånger.
och dina perfekt mejslade drag skär i min handrygg när jag omfamnar Torkel.

jag vrider ur mina torra kläder
och lämnar det som aldrig var.
nu med klarrött äpple på hjässan.
mitt emot står du med laddat armborst.
skjut mig i huvudet
jag tror att det behövs.

eller slit av mina kläder och klös liv i min sovande hud.


56611151163556
35332135353699

error

femme

rusiga på trångt golv. fladdrigt tyg under fingrarna och ögonfransar att följa i all oändlighet.
rusiga på trångt golv och precis allting skedde där och då och tystnaden i skallen som ekot efter tidigare tinnitus. vet ni att jag borde bli kallad för Julia eller Anne eller Lily eller Alicia.
eller så borde jag göra som J gör just i detta nu och haspla ur mig allt som jag söker eliminera.
eller så borde jag eliminera det och tro på orden som samlats bakom dammet. torra tungor och skälvande händer längs sidorna är skäl nog. dina omkullvälta shorts i soffan och jag hungrig hyena ovanpå. det kanske räcker så. 

vi satt i soffan. jag och de fyra andra. haranger om livets fulhet allt det där fåriga veckade det som sätter djupare spår än traktordäck i solvarm åkerjord. haranger om den soliga framtiden den vi alla vet är förmörkad av backspeglarnas reflektioner. men fint så nog så. vi sa att kanske kan det få ske på det viset som är. alla himlar måste inte falla ner alla floder behöver inte nödvändigtvis svämmas över. kanske kan en få lov att simma i turkosblått vatten. kanske kan en få plaska i grund damm.

slå an dina vackert utmejslade ackord
på mina framträdande nyckelben
vik din tungspets om min ljusrosa
bit blod i min violetta underläpp

placera dina fingrar varsamt runt mina
och krama frosten ur nagelbanden
slit håret ur dess säckar
och badda med färglöst klorin

teckna ett landskap på mina skulderblad
en annan värld en utopi
och låt din stämma informera min hörselgång
om att du vill ha mig

jag skall svara
jag skall svara
jag skall svara

att jag vill ha dig

cherokee

basen genom madrassen och grannarna måste avsky mig. förlåt men det är något med Cat Power som binder samman mina artärer som får ådror att brista får blodet att färga väggarna röda. som färgstänk på den där plasten du har i hallen.

egentligen kallas det kramp men jag håller mina fötter i händerna, räta linjer under mina tio fingrar och allt blir bra igen.

CHEROKEE

det lavinartade i sättet du stryker händerna över min fjuniga nacke. texter i telefonen snöskred under mina fastspända fötter. tio svartmålade tår och tårar på parketten. jag gråter aldrig i mer än tre minuter det är lag det är riktigheten i mitt universum.
J säger att jag är rädd snarare än att jag lever på princip. i mars vrålade jag att det aldrig skulle hända igen. från hustak på smala asfalterade gränder över kyrktornen i den förfrusna staden. nu är jag tyst stilla följer havets dyningar rullar bland de små små stenarna som så många gånger förr skrapat frostiga fingrar blodiga. hack i min knoge. J säger att jag är rädd snarare än det som så flitigt omskrivs. J spöar skiten ur mig med orala kaskader på balkongen en kväll när Camel smakar aska och mina lungor verkar ha gett upp om livet. och jag i lokal där jag förbannar mina olater och lyfter stänger med din hud bakom ögonlocken och Js ord i mina öron och jag skakar darrar av förlamande skräck och kanske att du vet bäst bästisJ men säg mig säg mig säg mig.

om ord var mull att placera barnahänder i
är damm då inte bara ruttna människors avlagringar

sanningshalten överstiger maneters vatteninnehåll Atlanten är sämre än gurkor


20 minuter senare sitter jag på elvan mot Majorna och ugnsgrillade bananer med choklad