basen genom madrassen och grannarna måste avsky mig. förlåt men det är något med Cat Power som binder samman mina artärer som får ådror att brista får blodet att färga väggarna röda. som färgstänk på den där plasten du har i hallen.
egentligen kallas det kramp men jag håller mina fötter i händerna, räta linjer under mina tio fingrar och allt blir bra igen.
CHEROKEE
det lavinartade i sättet du stryker händerna över min fjuniga nacke. texter i telefonen snöskred under mina fastspända fötter. tio svartmålade tår och tårar på parketten. jag gråter aldrig i mer än tre minuter det är lag det är riktigheten i mitt universum.
J säger att jag är rädd snarare än att jag lever på princip. i mars vrålade jag att det aldrig skulle hända igen. från hustak på smala asfalterade gränder över kyrktornen i den förfrusna staden. nu är jag tyst stilla följer havets dyningar rullar bland de små små stenarna som så många gånger förr skrapat frostiga fingrar blodiga. hack i min knoge. J säger att jag är rädd snarare än det som så flitigt omskrivs. J spöar skiten ur mig med orala kaskader på balkongen en kväll när Camel smakar aska och mina lungor verkar ha gett upp om livet. och jag i lokal där jag förbannar mina olater och lyfter stänger med din hud bakom ögonlocken och Js ord i mina öron och jag skakar darrar av förlamande skräck och kanske att du vet bäst bästisJ men säg mig säg mig säg mig.
om ord var mull att placera barnahänder i
är damm då inte bara ruttna människors avlagringar
sanningshalten överstiger maneters vatteninnehåll Atlanten är sämre än gurkor
20 minuter senare sitter jag på elvan mot Majorna och ugnsgrillade bananer med choklad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar