över solida träbord glas i ständig rörelse. flinka händer mot racken fyra fat på en kväll. tre månadslöner på ett dygn och panaxias konkurs ser ut som småsmulor bredvid jättelimpa. skor mot stengolv plastglas nu och folk äter ståendes. en är full och avvisas från baren och jag kommer på mig själv med att önska att arbetande någon gång skulle visa mig samma omsorg. men jag får alltid köpa mer. jag får alltid köpa mycket mer. och jag tänker att det ska bli mer än fint att lämna landet att hamna mitt i ovissheten mitt i okunskapen. jag tänker att det ska bli fint med Ronja/Birk ska bli fint med far vid min sida. Jordanien som ett litet vitaminpiller en injektion mitt i steget över mulen asfalt. jag tänker att mina steg ska bli längre att mina ögon ska rensas från gruset. kom skölj mina blodiga fingrar rena.
jag vill falla in i ökenlandskapet
jag tror att en vecka i Amman kan städa ut mina vilsna hjärnspöken skapa klarhet i min substans
jag tror att systers hand och visdomsord kan blåsa ut gammal sågspån jag tror att fars armar kan krama liv i mitt harhjärta jag tror att solen kan stråla bort gammal ärrbildning
eller att det för en gångs skull blir så enkelt som att jag saknar dig något fruktansvärt och vill hem till skönheten i din boning till skönheten i dina välvda läppar hem till dina skira skjortor och böljande klänningar hem till din nacksnagg och ditt prat om patient x med sjukdom a hem till ditt brusande högtalarsystem och ditt tomma kylskåp hem till dina bangtidningar som trängs i hyllan hem till dina slipade öron till din spelande tunga till din väldiga intelligens
jag hoppas att du aldrig ska läsa detta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar