femme

rusiga på trångt golv. fladdrigt tyg under fingrarna och ögonfransar att följa i all oändlighet.
rusiga på trångt golv och precis allting skedde där och då och tystnaden i skallen som ekot efter tidigare tinnitus. vet ni att jag borde bli kallad för Julia eller Anne eller Lily eller Alicia.
eller så borde jag göra som J gör just i detta nu och haspla ur mig allt som jag söker eliminera.
eller så borde jag eliminera det och tro på orden som samlats bakom dammet. torra tungor och skälvande händer längs sidorna är skäl nog. dina omkullvälta shorts i soffan och jag hungrig hyena ovanpå. det kanske räcker så. 

vi satt i soffan. jag och de fyra andra. haranger om livets fulhet allt det där fåriga veckade det som sätter djupare spår än traktordäck i solvarm åkerjord. haranger om den soliga framtiden den vi alla vet är förmörkad av backspeglarnas reflektioner. men fint så nog så. vi sa att kanske kan det få ske på det viset som är. alla himlar måste inte falla ner alla floder behöver inte nödvändigtvis svämmas över. kanske kan en få lov att simma i turkosblått vatten. kanske kan en få plaska i grund damm.

slå an dina vackert utmejslade ackord
på mina framträdande nyckelben
vik din tungspets om min ljusrosa
bit blod i min violetta underläpp

placera dina fingrar varsamt runt mina
och krama frosten ur nagelbanden
slit håret ur dess säckar
och badda med färglöst klorin

teckna ett landskap på mina skulderblad
en annan värld en utopi
och låt din stämma informera min hörselgång
om att du vill ha mig

jag skall svara
jag skall svara
jag skall svara

att jag vill ha dig