när jag lyssnar på chinawoman

det låter som abba. när du spelar toner på mina nysträngade revben. och du sjunger party girl med precision sent om kvällen i skenet från en dimmad glödlampa på kuddar av sammet ord mellan dina sammetslena de som är röda som rosor i trädgårdarna i krapperup. där vi sprang som barn och stack fingrarna på ettusen osynliga taggar som nu fast då. den där mannen sjöng en gång att det är en dans med svåra steg. som vals som tango som haze boogie life eller bara fuldans på klistrigt golv under epilepsiframkallande strob. barn inatt fast utan pedofilin snarare blåögt naiva med mjukt huvudhår på samma blomma på örngottet. den som snirklar likt krapperups rosor väcker mig om natten och rispar upp min kind. sammetslena mot pannan nysmörjda barnafingrar mot tinningar över spolad asfalt det var i sommarhettan vi frös våra armar från kroppen. när de döva sitter vid trummorna hörs basen till Kina och Mao vrider sig i sin grav. nog för att jag har sagt allt som går att säga men likväl bubblar orden grågröna gräshoppor på tungspetsen grodor en gång men bra nu fint nu. köttfärs under mina käkben och sönderfallet bara små trippande steg bort. fissionfusion klyv mig och lappa samman innan rosorna tappas på blodet innan sammeten faller ur din hud. eller om det var mina steg på spolad asfalt som blev till rosenblad på nattsvart altare blev till mörka myror under fallande stjärnhimlar. barn så små med änglalockigt hår stirrar tomt från hörnet där kartongen bodde förr och jag uppfinner saker när promillen rammar min kropp likt höghastighetståg.