Plötsligt är det över. Slutet föll över mig långt tidigare än vad jag förutsett. Klistrig tunn hinna mot mina allt tröttare ögon. De som svartnar i takt med att dagarna fortskrider. Smutsen känns överallt nu. Utanpå och inuti.
När jag vill skrika att mörkret äter mitt påklistrade Lejonhjärta kommer inget annat ur mig en flämtande andetag vita tandrader vansinnig optimism.
Hämta mig nu jag håller andan så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar