de små tingens gud

spruckna drömmar över parketten din
det tysta i hur du rör din kropp runt mig
tomheten det förstelnade i samtalen
och apatin som en slukande varelse att se
att värja sig mot att försvara sig med

spruckna drömmar samlas längs golvlisten
de klumpas samman blir till moln
svävar ett varv i lägenheten
svävar till de sakteligen slår sig till ro

vi sa att allt var möjligt allting var vårt
men verkligheten så hård i realiteten
kanter så skarpa smällar så förkrossande
kom  ihåg mig sen, lova det

jag har förlorat på samma vis igen
låtit allting gnaga för tätt inpå
låtit mig kastas hanteras
oaktsamt i takt till mitt egna ja

spruckna drömmar samlas på parketten
de virvlar likt dammtussar över golven
susar in i hörnen trilskas under sängen
spruckna drömmar om förbättring

whatever love means

sylvass havre mot mina öppna händer

fallfärdigt spackel

för att vara helt ärlig så vill jag sitta i en väns kök fredag innan utgång och dricka sprit och kedjeröka.

så kan vi ta det där med spacklet en annan gång. eller åtminstone uppmärksamma att jag redan försökt ett flertal gånger.

TACK

only one who held me down when I was fucking crazy

det är när jag viskar till de stumma väggarna om natten som jag ser det
inte på samma vis som jag ser, det är givet.
när jag ser är det med ögonen. det är tappar och stavar och nerver och hinnor som samverkar på ett sätt som de upphört göra hos min mor och det är en sorg att bära i armarna. men jag ser än. jag ser din överläpp, den som vilar mot armen, den du säger är för stor för att få plats. vad det nu betyder.
sedan ser jag det. det som är en samverkan mellan hjärna och sinne som symbios mellan två arter. om kroppen nu kan splittras i flera delar. eller om allt bara är hjärta och hjärna muskler kött och blod. sinnet en efterhandskonstruktion av svaga individer i behov av något att fästa sina smutsiga tankar vid.

prassel och bomber utanför fönstret. det konstanta smattrandet när jag ger blanka fan i om det är hjärta hjärna kött kön eller sinne som ser allt det ögat inte kan. det som stiger upp ur och svävar ut från mellan dina lätt särade läppar. det som svävar med i utandningen som prövar sina späda vingar flyger ett varv i mitt sommarkvava rum innan det störtdyker rakt in i mina lungor in i kött kön hjärna hjärta sinne. det det det du det.

när jag vaknar timmar senare faller morgonljuset på din nakna kropp. det sveper kring dina blekare nyckelben dina augustibruna armar det glittrar i illerhåret. och jag kan knappt andas. kippar efter luft faller tillbaka mot dunmjuk kudde är nästan i dvala när du lyfter mig mellan tummen och pekfingret. sammetslena fingertoppar som klämmer åt om min svullna överläpp som bär mig mot ny tid nytt krig ny frid.
sammetslena fingrar som håller hårt i mig när jag förlorar all intelligens all kompetens.

och jag tänker att allt jag tänkt var sant där och då och att jag gick ifrån dig den där första gången utan nummer med inget annat än ett namn och en natt i minnet var rätt och riktigt där och då men nuet är så påtagligt nu och det bränner min bara sommarhud och det svalkar mina brännskador och jag skriker att jag älskar dig, whatever love means, och det är allt som behövs här och när klockan tickar för jag är inte Momo och det är ingen kamp om tiden och du är inte fucking crazy utan bara persikohud under mina fingrar bara allt jag aldrig visste att jag ville ha men nu inte kan vara utan.

där sitter du och kisar mot solen

brundbrända fingrar mot silverring vita naglar
matchande skjortan och skor med elegans
det var smårätter på vackra fat och sanningar sena timmar
bollspel eller boulespel samma sak
bara myggens inande i sommarnatten var detsamma

tre dagar uppå dina mjuka hud
timmar av handtag famntag klapp eller kyss
hjärtslag som överröstade grannens pianotoner

och måndag så
svala sommarvindar mot sammetskavaj
under promenaden utmed blå stråket
nummer femton två trappor upp avdelning åttiotvå
och du så
i strumpbyxor som alltid förr
svart stass och tatueringsbrännan över dina underarmar

de som jag scannar i ögonvrån trots att jag vet att du inte gör sådant

du säger att alla är tokiga här
virvlar dina fingrar utanför tinningarna
snörper ihop munnen som bara du kan
skrattar med hela ansiktet med hela kroppen
med allt utom dina tysta ögon

jag säger; kommer du ihåg K,
kommer du ihåg dagen vid havet och allt prat om ankliv ankliv
kommer du ihåg när vi båda drack för att döva
kommer du ihåg historier i ljuv juliluft
kommer du ihåg kommer du ihåg

och så går tiden. den liksom flyter iväg på växande högar av uno-kort på rumsbyte på vårdares stillsamma skämt på löftet om att du får gå ut alldeles alldeles strax den flyter iväg på pressbyrån när du investerar i Håkans bok den flyter iväg i hejdået i kramen i steget in på bussen

och jag lämnar tegelbyggnaderna bakom mig
slungas rakt in i sommarstiltjen i den latenta pengapaniken
i vår kärlekssfär i min egna atmosfär
den jag vill att du också ska kunna orientera dig i K
när du väl kommer ut från avdelning åttiotvå
då ska jag ta dig under armen min vän
och tala om bladguld och ankliv

jag berättar sagor, tro mig

om varför allt är vackert

bilder på sociala forum
blixtrande kameror över svarta dansgolv
beatet som en aldrig upphörande puls
och jag undrar om det var helhjärtat
som vore det frånskilt verkligheten
bara virtuell materia

de små fjunen som omger dina överarmar
de är som silke mot överläppen
den som lallar med till Fridas toner
om Farmor om plockade äpplen om guld
lallar med till I love you I love you I love you

brusande oljud mellan hjärnhalvorna
som sprakande telefonlinjer eller krossat glas
under skosulorna i de blödande händerna
på tallriken på skeden i den svullna barmen

dina välvda höfter mot morgonmjuk madrass
de som verkar vara anpassade efter mina händer
de som spelar harpspel
uppå din ännu vinterbleka hud

bokstäver mot ljusgrå bakgrund
den som bildar bitter kontext
om uppgivenheten inför känslostormarna
de som uppstår när inget går
så som du vill

en kärleksresa på grusväg

det har varit stilla ett tag
tomt under ljusnande hjässa
tomt under sena sommarhimlar
det har varit stumt ett tag
ljudlöst efter våldsamma kärleksslag
ljudlöst efter flämtande älskogssång
det har varit
det har varit
det har varit

som att dåtidens perfektion någonsin kan skaka liv i dagens skevhet
rör om i det klister som binder mina vissna tår mot den glesnande parketten
väv liv i förstenade lemmar i försenade anletsdrag
kom stänk vatten på mina skenande stäppbränder
kom kasta damm på mina drypande samvetskval

som om symptombehandling botar sjukdomen
kravlande flugor och smaskande larver
stopp
det är inget annat än småsår på fingrarna
de en tillskansar sig via pappersblad eller annan idioti
det är inget annat än dina vissna hårstrån
mitt uppå min alltför mjuka kudde
det är inget annat än råbarkad järnfasad
inget annat än vilsna ord under sena timmar
inget annat än ett försök att aldrig någonsin lämna

det den du & jag

att hålla helg

fyra par ögon över flaskor och buteljer
blixtrande konversation till brittisk rap
tallriksklirr och cancerpinnar
händer över bordet vandrande fötter
gnistrande ögonvitor svarta pupiller
oljig potatis i trångt paket
och spelande fingrar över kropp över kön

The enemy within part two

I can't stand myself tonight
this evening could have been such a delight
If it wasn't for the unfortunate fact
that I am here
Someone once said, no one can save you
from yourself
that rings partly true

-
Jag sade action
smällande toner och blinkande lampor
virvlande ben och kortklippta frisyrer
tecknade i luften
till periferin
den förbjudna materian

den som kom närmare
sköljde över mig i vågor av tequila

bläddrar igenom bilder
känner hjärtat falla ur bröstet
krossas ner mot gatan

lyssnar på din älskade Frida
terribly dark och enemy within
ikväll kommer dina ögon bränna med grön laser
rakt igenom min skrumpna själ
mitt vedervärdiga jag

för berörde förbjuden materia
handtag famntag klapp och kyss
ingenstans och överallt
samtidigt som lögnerna svävade runt mig
som djävulshorn eller nattsvart gloria

går som i en bubbla
blytung himmel ovan
håller dig det den i handen
små fågelvingar mot handflatan
eller rött pulserande organ
det är upp till dig nu
du får slå allt du orkar och kan
banka vett i min materia

jag ber dig
älskade
älskade
du

blank päls och starka tassar

det kommer två
de faller likt klusterbomber över den dunkla utgången
förintar den restaurerade tilltron mitt kragryck mina svettpärlor
imorgon och den tjugofjärde april tjugohundratretton
späda förhoppningar i kulingstark motvind
om stadsliv och klippbad
om återkomstens uteblivenhet
friheten från oceanbad


de två kommer åratal försent
har redan tecknat SOS i kilometerstora bokstäver
gripit det sista halmstråt
står i midjehögt Öresundshav
kolsvarta träplankor under blödande fötter
blodet löser upp de ärrade musklerna
sliter stillsamt i hårt tvinnade lyckotrådar
nöter på mitt förnuftiga jag

de två kommer likt glitterflakes på flates
som andningshål eller döda drömmar
vilket är vad när Alice är i underlandet
och dina mejslade drag faller ur mina handflator

jag vet att det är du och jag
det var viskande röster trötta axlar hängande huvuden
bultande hjärtan och krossade munnar
hålögt inför verkligheten
det är inte det jag rädd för förlåt

det är väldiga vågors tendens att skapa kaos
skvalpande minnen om tunnare andningsluft
tennisslag och rullande hjul
trampande fötter och felande knän
bestraffningar och piskande slag

det sägs att jag är säker i deras boning
strikta tider och folk med liknande DNA
och kanske borde jag kallas harhjärta harhjärta
ingen Astrid Lindgren ingen skorpan idag

men det stormar i grå substans
flimrande bilder av stekande asfalt gula stränder
brunbrända armar och fiskspad
de väldiga människohoparna och min skygghet
mitt arsenal av murbruk jag står med sleven i hand

redo att låta sommaren dra i alla de trådar som håller mitt marionettjag
lägga sten efter sten i det väldiga murbrukspusslet
mödosamt fylla i varje spricka
täppa till varje hål
så att när det hela är över
när bladen skiftar färg
och solens strålar upphört bränna
kommer jag med fedex utanför din port
vrålar titta här är jag
men ser inget annat
än murstensfasad

shaking the habitual

de två tuggar toner
tonart som radband mellan fingrarna
hör upp det är smuts mellan raderna
spilld chokladmjölk över litteraturen
fläckiga bokstäver

inbundna historier
om taggtråd och elstängsel
handklovar och batongsex
eller om det var en film jag såg
när ingen annan såg på

ordsvärmeri i min periferi
sortera jag ber dig
red ut min oreda
trassla mitt nät på rätt ända
det vore vackert ändå

hackande tänder genom stora staden
busspuls och svärtade tåg
gnisslande peronger
pupiller större än svarta hål
muskler och glänsande svett

dina fingrar runt brända mandlar
camel stor påse liten påse
dryck ur butelj ur stop
händerna om chopsticks
runt mina i din jackficka

de två tuggar toner
fågelsång på balkongen
och solens sjungande strålar
spotlights på det bleka vinter(..)

RESIDENCY

det var först en antologi
först var det en kort novell
en gång ett epos
första gången ett sällsamt rim

sedan blev det ett stympat drama
sedan en dokumentär
senare blev det storslagen musikal
avslutningsvis haiku

-

om soaked och de snuskiga orden
det osköna i sättet du talar
mina ambitiösa försök att uppnå allt jag avskyr
tudelad TSH
ja versaler, jag tror att ni förstår

ständiga flammor under tumnaglarna
med nål pincett och ettriga naglar
kom styr min hud roderslöst
kom kom inatt

för precis allt är explosioner
sprängfulla kartonger och äggkoppsstora shots
likörer på rad
regera mitt residens

eller håll mig för hårt
brutna vingar i kupade händer
måsen som hackade hål i duvhuvudet
mitt under brunnsparkspromenad





det är nog med stela nackar
playknappen utsliten
nätet utarmat av de arma
armar utan hälsosnören


det skramlas i arsenalet
machetes för miljoner
bushbrand och stäppsveda
kom kom inatt

revoltera i mitt residens

mandarinkrig och försvunna timmar

om stulna sekunder under brinnande broar
flammande hårsvall och spruckna röster
klumpar i din perfekt applicerade mascara
lågor över dina svärtade läppar
det sprakar om dina brända lårmuskler

då, bland kastade lådor och kaskader
fingrar att föra bakom ljuset
och remsor av hud i högar
jag ömsade skinn i takt med
det som inträffar vid allt eller inget

sanning eller konsekvens på bordet
vi vaskar kort på nordiska språk
slickar skummet från de såriga överläpparna
smaskar på stulna ögonvitor
har mandarinkrig tills det vrålas
vad var det jag sa

B

det ekar genom staden
je t'aime
je t'aime
je t'aime

kompabilitetstest

ditt hårfärste är mull under mina fingrar
och linjerna i ansiktet
som nyplöjd åkermark
sylvass havre mot mina öppna händer

william tell kunde lika gärna skjutit huvudet av sin pojk

bland paljetter och svärtade bryn
stod vi på randen av mitt ordförråd
svalde luften som simmade ovan munnarna
åt ljusgrå rök från smutsigt klubbgolv

mellan silverklädda väggar
famlade jag efter avsats att hålla fast vid
skrapade fingrarna blodiga
föll tills gryningsljuset träffade min iris

under ciggparfymerad skjorta
bankade lilla röda häftigare än förr
floder sköljde över mitt torra landskap
blev till oaser blev hägringar

efter tystnadens timma
ordkavalkadens kalas
de uteblivna hudkrockarna
fyndet av min demolerade bil

så är du sval
när jag vänder
och går mot dörren

déjà vu

du följer blomstren som pryder dina sträva lakan
spelar hål i huvudet med sträva ord
smuts i ögonvrån skygglapparna för tätt inpå
hon säger att vi är barn, kan vi språka på allvar

jag hämtar nitton procent från mor
behandlar ord som kristallglas
krossar dem när hennes ögon vandrar
spottar i femsiffrig soffa
eller om det var förr och att nuet är déjà fucking vu

du följer vecken som samlas vid ögonhålornas början/slut
sprattlar med lemmarna om natten
när jag ser dunkla figurer i öppna garderober
vinklar persiennerna med sträva fingrar

harpspel

mina drömmar bygger på luft
trassel innanför revbenen och
harpspelet som en sista utväg

T & L

halshugg marinerade filéer strömlinjeformad kropp
delfinskutt bland enbärsbuskar
kolhydratshetsen stressen innan festen
stassen på den belamrade huden
sockertoppar på smutsig åkermark
och illerfeeling mellan fingrarna

-

du säger baby baby baby bara håll om mig
(...)

december januari eller DJ ease my mind

december januari
smältdeg på trottoarer i vagnspår
frosten tog barnen ett efter ett
och de små kurade de vässade sina vapen i vassen

december januari
fem dagar av kroppsparalys
örfil handklapp och barriärrev att utforska
din kropp ett hav en ocean
ensam roddbåt över svarta vatten
jag försökte ro utan åror

januari på kontinenten
små ludna djurbarn i knähögt gräs
solen konstant i zenit
hyenornas skratt ett eko av döende tider
men ormkroppen farligt nära tåspetsen
lik de serpentiner jag iklätt köket

januari januari
hjärtslag som intensifieras och huvudet därpå
fem kilo av allt det vackra spunna
och jag vaskade mina händer som för att rentvå mitt samvete
se på mig
jag andas nu

januari januari
social överdos jag önskar isolering
värjer mig i ljusgrå dimma
på balkongen i det lummiga utanför ditt kök
av ditt hudfjun väver jag persiska mattor
isolerar min tinnitussjungande trumhinna

januari januari
och vi talar till slut om de två
skälvande stämmor och plötsliga väta mot kinden
innan nolltvå trettiofyra förstod jag äntligen
och fyrverkerier i regnbågens färger
briserade i den frostklara skyn