sockervadd

det klistriga, smutsigt efterhängsna i tummarna de som går på autopilot någon form av rutin
inbillar mig åtminstone att det är på det viset
att det är wellpapp och taffligt hopspikade bräder, sviket presentpapper runtomkring
brunt snöre vars rosetter vissnat för längesedan silvertejp runt de svårt skavda kanterna
bind mig en bukett av de skiraste snödropparna du kan hitta. våren kommer.

långsamt långsamt två steg framåt nästan inga snedsteg har nästan aldrig backen i.
kan verkligen känna hur det formas tegelstenar efter varandra murbruksspill på väggar
robust med båda fötterna djupt i den tjocka leran kanske inte stark men fan inte långt ifrån

bind mig en bukett av förgätmigej begrav den under min kudde dröm mig ett kärleksslut
förkastligt fast i påhittade världar grandiosa luftslott byggda av tomma moln
men vassa kanter lurar mina trötta ögon där de förgäves plirar slirar kvart-i-tre-ragg
varför uppenbarade du dig igen. rationaliteten var så jävla vacker.

trasiga fingertoppar på slitet tangentbord hackande rörelser när det är kortslutning
jag som aldrig blir speciellt imponerad nu ligger jag vaken vill bara ha mera
tjuvåker på andras påfund stjäl inspirationen från dina ögon
badar badkar i duschen räknar dagar räknar timmar skakar häftigt när du rör vid mig