ärrvävnad

inatt läste jag om en pojke en ung man vid namn Christian. en vit dansk i ett land han aldrig skulle förstå i ett liv han aldrig bett om. och han på ruinens brand med en dotter utan hans dna en affärsverksamhet utan idé och en stomme utan ben. han som valde att svänga till höger i var korsning för att det var enklare så. Christian som älskade en ung flicka Christian som förälskade sig i en annan flicka Christian som köpte en hora vars spår av överfall och våldtäkt satt fastklistrade i ansiktet. Christian som följer ärret med toppen på sitt pekfinger han vill ha ärret han vill ha såret han vill ha hugget.
i min spegel spegel på väggen där följer jag mitt sargade ögonbryns konturer jag stryker med fjäderlätta fingrar över det hoplappade hacket i pannan jag snuddar vid låret fingrar på olyckan som satte sina spår i överarmen. hur jag föll handlöst mot klippor på en stenig sommarö i medelhavet. i mitt bakhuvud fanns dödsrädslan när jag slängde i min sele trehundra meter över havet. ur min strupe ett avgrundsskrik, det fick blodet att frysa till is i ådrorna sades det efteråt. och efteråtet. jag i löst lindad bomull på linbana över stupen. svälj mig hel eller se när jag besegrar dig.
mina fingrar på låret ett ställe lite högre upp mina toppar på handleden mina tonårskval i fin ärrvävnad. och du i ett badrum med låst dörr och mina fingrar mot vitmålad dörrkarm och min hand mot väggen innan du förmådde dig öppna innan du släppte ditt krampaktiga tag och lät din hud vila inga fler knogar mot väggen där och då.

och alla tusen bilder på hornhinna fin ärrvävnad i min hjärnsubstans små spår av din hud din lukt dina ögon innan jag föll ur hjärtklappningarna innan jag föll ur vår skira ballad innan tunnheten i mattan som flöt ut över parketten blev synlig innan balkongen blev en fast punkt innan allt skedde på impuls innan jag följde mitt sargade bryns konturer.