över hälarnas komprimerade kuddar nedsmutsad svart bomull och sedan blaskvita tygskor två betongklumpar mot vindbitna träplankor. solens rörelse över valvet en kopia av gårdagens men det skära diset i mina ögonvrårs rynkor ett annat ett nyskapt ljus. och året en klon av det för två år sedan, det då knäckebrödssmulorna samlades på hög i mitt hjärtas inre och kannorna med kaffe bidrog till mitt i realtid bråkande inre. hur jag stred med mina preferenser i ett hus där grå hår växer hastigt. hur jag strök mina vinbefläckade händer mot mörkblått fiskimpregnerat förklädestyg. hur jag slet bort allt som inte satt fast ordentligt på kroppen. hur jag bytte stad hur jag bytte en del av mitt jag.
och jag undrar om det är klonen eller originalet som utgör jaget eller om det är lika rörligt som havets böljor under den grånande träbryggan. som om individen vore formbar precis som all trolldeg man en gång i tiden skapade av salt och vatten och jag vet inte vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar