Min hud tycks ha rullat ett varv i ljusgul isoleringsvadd. Som bar jag på skabb som hade loppor invaderat mina lemmar. Ett ständigt kliande på kroppen ett ständigt begär av vassa naglar mot frasig ljusbrun hud. Sist jag rörde vid ljusgult fluff var jag tolv år gammal och förstod inte bättre. Så jag antar att det kommer inifrån den här gången. Myrsyra i mitt inre. Vill skylla på byn vill skylla på mor vill beskylla far men vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet. Med blixtlås och dragkedja, tyngre hänglås och silvriga kedjor som länkar som håller det nere som spärrar in. Djur i bur blir sinnessjuka. Jag tror jag vet nu.
Sitter här med vässade chopsticks det perfekta vapnet att sticka hål på gasfyllda ballonger med. Min identiska tvilling i en bubbla ettusen meter ovan havet ettusen bubblor runt omkring och ballonger så välfyllda ballonger med livets alla skeden målade på sidorna. Fågelkvitter invid staketen drönare runt omkring oss. Och ett konstant bultande bakom mina revben. Jag vill göra som Dolly och auktionera ut problematiken. En komplexitet som övergår mitt förstånd när när jag jonglerar med ballonger i mina stroboskopupplysta hjärtkamrar när jag fäster tidningssvärta på mina ögonlock.
zipperszipperszippers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar