Igår på Kastrup en skylt med små glidande väskor. Arrivals i vänstra hörnet och min systers flightnummer bredvid Moscow. Mamma på villovägar i den överbefolkade vänthallen och jag i större skor och mindre byxor lutandes mot en kraftig stam till pelare. Den tog all min tyngd denna klippa. I mina ögon en vårflod av förträngd saknad en vårflod av den champagne som bildades i blodet. Gelé i benen och en strupe torr som Sahara. Och lilla söta storasyster som en solstråle bredvid hjulprydda väskan mamma i upplösningstillstånd och vårfloder, vårfloder.
Senare längs havet på Barsebäcks landtunga och kroppen omsluten av Öresunds isvatten och sand mellan tårna och allt såg ut som Lerhamn allt kändes som Strandbaden och det porlade inuti mig igår innan jag föll in i sömnens mörker och jag vätte kudden med vårflod som sipprade ut mellan mina slutna fransar. I stora lurar nu med Portishead på full volym och vetskapen om att hon sitter i rummet bredvid. Pausar jag Glory Box hör jag min röst i hennes toner. Och i huvudet en symfoni från min egna orkester. Stråkar och bastubor och trumpeter som skanderar om kärlekens svävande moln. I pianissimo om två barn som en gång bodde på för få kvadratmeter där det dracks kaffe och lästes DN i symbios. I pianissimo om den förlamande saknaden. I forte om hur det känns att vara två centimeter ifrån den äldre med liknande DNA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar