H med allt som är upp och ned.
K som vet hur mörker smakar.
M som en gång satt med armen under naglarna.
E som förgås utan sommarsolen.
M i en alltomfattande ensamhet.
och så alla ni andra. ni med små skavanker under de sammetslena polisongerna. ni som liksom de fem där ovan hoppar mellan tuvor doppar tårna i båtvatten ibland. och en som hette något på C under ett senare samtal som förmanade som instruerade som spädde på min aversion till bogsering. och C någonting med samma tonläge som min mor och jag undrar såhär i efterhand vad A har antecknat. och jag tänker att C kan dra åt helvete i sin smutsiga centrumlokal och att mina fem där ovan och alla andra runt omkring har öron stora som tefat och du skulle bara veta C hur det ser ut utanför As dammiga anteckningar.
med huvudet på mjuka kudden igår och såpbubblor som föll ur mina sömlösa porer bildade skum i min sommarnatt blev till svarta åskmoln att förklä himlen i. med skallen i mjukt dun och Tors hammare i hand och blixtar runt mina ögonvitors trötthet. för nog förstår jag A och C och alla ni som sitter där i city nog förstår jag att jag är inte H jag är inte K jag är inte M. men vänligen hör mina läppars ljud när de viskar i utkanterna av mina ordinära ord att jag inga intentioner har att falla i samma spår som S och S gjorde en gång. etthundradagarförS. vänligen hör upp när sir väs spelar sina renaste toner.
jag skrev en gång om alla de där rummen. de som är plankor och barn runt vitkålsrötter. och S och S som bodde i nummer fem S och S som jag blickar upp mot ibland innan jag stolpar tillbaka till verkligheten och örfilar min försjunkna kind vrålar bitch please. kanske att det är det jag skall inleda med. ett bitch please innan jag hugger huvudet av hela systemet stoppar C i stupstocken och tvingar hennes Stockholmsdrypande stämma att tala fram en plan som tillåter mig bo i mina skira såpbubblor. allt jag vill är att stanna i mina skira såpbubblors lyckorus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar