strandliv

och kanske är det som du säger att det handlar om att sätta målet innan man börjat. att se det där äckliga glänsande målsnöret som man ska spränga bortom alla gränser framför sig innan man ens trär på sig de små shortsen innan man beslutar att det är okej att springa utan tröja. jag är med dig på en gulvit strandremsa i min grannby och vi sneglar på havet och vidrör de tyngre kanterna av vår relation och vältrar oss i stenar i miniatyrformat vältrar oss i barnkisset i vattenkanten. och du pratar upprymt om någon app som jag skaffar som jag brukar som berättar för mig om att det saknas tusen men jag ser inte det och den rekommenderar helt annat än det jag knappar in men det är siffror för mig och dem har jag aldrig förstått mig på. och jag smäller en chokladglass där och då mellan solstolarna och äckliga brunbrända bringor och för bara rumpor och jag vill sola topless men förmår mig inte att klä av mig för utan korpsvart tyg så blir nakenheten total den blir ohanterbar.