uteblivna impulser

jag har bläck på de räta linjerna i min kalenders slätstrukenhet. träningstider och annalkande bröllop och små andningshål jag döpt till Catherine eller Falkenberg eller Stockholm. en konstant är de där små myrorna som lyder åtta streck fem. siffror jag prydligt präntat siffror som dryper med bemanningsföretagshat. och hela mitt stillsamma liv verkar få plats i den där plastboken den där fula svarta som jag med allra största sannolikhet inhandlade när jag sprang runt med jobbtider på någon prasslig Martin Ohlssonlapp. på mina rader ett fullständigt kaos av överstrukna planer ett förflyttande mellan friskislokaler men däremellan, det stora mönstret, en ordningssamhet utan dess like. jag hade en vän en gång som bar sitt pass i någon form av pimpat fodral hennes kalender var en skönhet att betrakta. som om mjukt läder gör innehållet mer inspirerande. och jag på min kontorsstol med det där vämjeliga kaffet som forsar ur apparaten i min protesterande magsäck. jag som tittar på klockan varannan minut och klickar med pennan innan jag planerar in min nyfunna träningsfrihet innan jag väger in och kalkylerar räknar med x och y gör grafer över vad Helmer kan prestera. på kontorsstol bland strama kostymnissar och min organisatoriska gen i full blom och gräspollen som gör att jag nyser mina ögon tåras svämmar över. och jag tänker mig att jag är som en ostruken kritvit duk och var vinfläck var liten matrest som tillåtits ligga för länge efter stora fina middagen sätter sina spår jag är impregnerbar. som en svamp eller bättre disktrasa och allt som är i min atmosfär omdanar mitt rörelsemönster och det inkluderar även mina slängande ben som rätas ut som stramas upp under min blåfeta spyfluga. alla dessa utlåningsbara mobiltelefoner och datorströmkablar som ligger prydligt uppradade i separata lådor vänds ut och in tar min hand och leder mig hem till min enkla boning som sedan en vecka tillbaka inkluderar en hurts vari jag ivrigt lägger räkningar varpå betald xx/x finns propert präntat. och det faktum att jag mödosamt för anteckningar över allt jag inte borde frångår min medvetenhet.
jag stryker under små plumpa meningar i den torraste av teoriböcker och tror att jag kan planera strandbesök i detta land och jag har gett er en öppen invit min bädd under alla de dagar ni vill mina kuddar att vila era sargade hjärnor på mitt fluffiga duntäcke att värma era trasiga hjärtan under. det är välbäddat jag lovar er det. och jag vet att ni med största sannolikhet kommer avböja mitt förslag för du säger att hon sett sextio barnfilmer att hon fortfarande sover med andra klistrade på hennes hud och att hon förbannar himlavalvet under grandiosa tårar. men jag vill placera er mellan mina nakna svarta kalenderpärmar jag vill anteckna era namn i flödande bläck för att stilla mina omvårdandsimpulser för att jag inbillat mig att mina vita väggar reducerar för hastig andning jag inbillar mig att min hallmatta kan suga sorg ur fotsulorna.
i mina mönster och marginaler kan jag diagnostisera mig själv med ett påklistrat organisationsbehov och det spelar nog ingen roll om jag kastar mig in i tvättmaskinen med huvudet för håret blir aldrig till dun och små små bläckfläckar trängs på mina händer och de kommer aldrig in i vanishvattnet för någon måste sätta igång åbäket.