För er F & E och till din syster F och alla som fanns i hans sfär.
Du som är skimrande nattsvarta guldkantade skjortor och avvikande bling. Du som låg bredvid mig i gruset på parkeringsplatsen med lyckoljud från strupen som sjöng liv i de gråaste gummorna i Ryssland. Ni som föll över varandras för stora fötter som föll ner i den där smala sängen du hade i den där lägenheten som ni nu återvänder till. Ni som blev mitt vackraste kompispar som blev kärleksbubbla ni som hade hungriga fötter på handlederna och sommargräs under hjässorna. Och din syster F. Hon vars musikvideo gick om och om igen i min spinnande hjärna. Hon som i alla avkrokar av alltet var virvelvind tyfon tornado. Och han som var hennes. En som jag aldrig mött aldrig sett aldrig hört. Han som inhandlade pulver på en festival liksom alla andra och blev bortom dålig av det han som föll samman inifrån och ut och avknoppades framför din syster F. Och era röster E och F. Det spruckna i tonerna som aldrig riktigt blev till en melodi och tystnaden mellan ord stora som skyskrapor och den fallande solen utanför mitt fönster och min impuls att stryka över era imaginära hårsvall bredvid mig i soffan och säga att allt kommer att bli bra. Och livets sytråd som gick av mitt bland er alla och jag som vägrar försöka förstå för det ligger utanför mitt hjärnas kapacitet men mina ord faller så tyngdlöst när jag skickar dem genom telefonlur att jag trots allt går och stoppar om er allesamman efter det avslutade samtalet. Stoppar in er i min hjärtmuskels inre, F och E och alla i hans sfär och din lillasyster F och hans spöke får lov att bo här inne. Det är varmt och mjukt och lite ömmande av händelser jag aldrig kan göra ogjorda och ni ska veta att hade jag haft en tidsmaskin med bara en resa hade jag brukat den i detta nu.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar