jag försöker somna. med täcke utan täcke med kudde utan kudde på sidan på andra sidan på rygg på mage. min andehämtning ett oväsen av större karaktär och solens strålar i ögonen linser som skaver trots sin obefintlighet mitt hjärta ett ånglok ett aldrig upphörande dundrande över spåren. om nätterna om dagarna jagar jag sömnens fullständiga djup. jag snuddar vid kanterna på hålet blickar ner i mörkret bor vid ytan bubblar omkring i ett virrvarr av trasiga drömmar av spruckna utopier. som den där du säger att du tycker om schacklitteratur och jag tror att jag hör fel men du har blivit gråhårig och sa precis vad jag hörde. som den som var så nära vakenheten att jag kunde känna fötternas oförmåga att hålla takten i trumsolot över grusgången. som den där jag vältrar mig i chokladkakor och vidriga små skära räkor och inser för sent att det var vakenheten att det var i realiteten.
och fler sanningar är den att du får min hud att skrynklas. fler sanningar är att jag tänker prova vanish snart tänker tvålull tänker klorin men allt bor i mellanrummet mellan skallbenet och stramt spänd huvudhud. och fjunet på min hjässa växer fortare än lämpligt det är fågelbo det är slumpmässig oreda. och jag hatar min skrynkliga hud vämjelig tanke att den kommer beröras förr eller senare jag petar på den skrapar på ytan med nageln kastar upp min magkatarr på slappheten på en kulör som kan förväxlas med parketten. och ur mina fallande käftar en stilla bön över sluten telefonlinje ett hjärtslag i rätt riktning ett två veckor långt mellanrum som svar och jag stoppar handen i honungsburken som om jag var en björn.
vill röka så mycket skura att jag nog blir lite störd. som den jag jobbar med den som är i en alkoholdimma efter klockan femton den som kan svänga ihop en dubbel lunchsittning på egen hand. han menar att det släcker hatet att det tystar kyrkklockorna att det lamslår tyfonerna. en berättade en gång för mig om en sin vän som började tjacka för att bli tunn. i mitt förvrängda dvalatillstånd i mitt zombieliv i min sömnlöshet i Skåne hör jag som en döv och tycker att det var en storartad idé.
i mitt bakhuvud en liten späd stämma 'ditt sjuka fan ditt sjuka fan ditt sjuka fan' och det är för väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar