över åkrar som gnistrade i solskenet. genom böljande havrefält uppå nystöpt asfaltväg. landskap flöt förbi som tunna flor i min drömsömn. i lilla staden sedan redan förmörkad av augustis närmande och solens flykt från kallare breddgrader. mina fötter in i butiken och händer på hyllplan jag så sällan annars berör. jag bredvid mannen med odören, vi färdades i nypolerad grön snigel. sparta och vindlande korridorer små trånga gemensamhetsutrymmen och K och M och M med välkomstrom och fixarhänder i ständig rörelse. jag strök floren ur pannan och rätade ut mina ögonfransars buktningar.
senare i Ms bädd och rom och cola i våra utandningar och mina drömmar är hennes verklighet och det bet mig i foten där och då. små monster som nafsade på mina tår när hon talade bubblande om allt det där som jag släppt. efter timmar så tondöva melodier ur elektroniska apparater och vi steg upp steg i våra mödosamt sammanplockade stassar borstade med trötta händer dammet ur håret. M och och K och M och jag med de som anslöt sig med de som intog fula lila snigelpendeln och hur vi sedan hamnade bakom smutsiga containrar på glest befolkad parkeringsplats. efter det gick allt i ultrarapid. det var jag med knäna på skrovliga stenar och blod i köket och frukostbuffé och C i prinsessklänning och tiara och ett två gnistrande tandrader. vi klev på fula lila pendeln igen. större staden nu och bubbel i allas händer och sedan kröp vi in i svettig danslokal och hur jag än försökte lyckades jag aldrig gömma mina svettiga lockar. avfärd igen och ett ton med sallader och pizzabullar på filtar bredvid vidrigt ankbajs under gassande julisol. här någonstans föll vinet genom mina fingrar och allt blev luddigt och ganska ljudisolerat och jag lyckades nog ganska bra med mitt skådespeleri. tror jag.
timmar senare med rödvin i var por och små hoppande kikärtor bakom mina revben och vår publika transport som ett sus från eldhärjade prärier. och vi masade oss in bland sådana i strama skjortor och alla ville gräva i djupet av C och O och den stora relationen och jag tappade masken lite grann väste ljudlöst under bordet. och M informerade bestämt att det är ingen idé men M, älskade M sade jag, var har du lagt dina ögon. helt plötsligt stod jag framför en dignande buffé av de ljuligaste frukter och jag kunde inte hålla mig från att prova en vindruva men då vaknade hon med de röda lockarna till liv (fast hon är bara hårt uppspänd hud nu) och hon satte sina händer i de urholkade ögonhålorna och jagade nästan livet ur mig. och allting började falla ur sin rytm och M var på botten av den vodkafyllda pluntan och jag hade tequila i blodet och hon med de röda lockarna fällde sina auschwitzben under den fallande kroppen och jag ramlade utan skyddsnät rakt in i mitt tolvåriga hjärta.
(det där hon med lockarna som egentligen heter E var liten tändsticksask på körlektionen bredvid mig. det där hennes lockar klistrades mot utskjutande hakparti det där hennes lucialinne kunde svepas flera varv runt hennes rangliga gestalt. och i mitt tolvåriga hjärta var hon en gudinna av sällan skådat slag hon var gloriabarn hon var den vackraste i sitt slag. jag förstod aldrig jag förstod aldrig jag förstod aldrig)
men hon med de röda lockarna lämnade natten och kvar var fanns alla de ögonlösa och jag med grus i mina linser och alla dignande frukter utvid armbågens spets.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar