som Ronja och Birk ungefär

du och jag bland skummande vågtoppar i för stora shorts på våra muskelfria ben ovan våra mödosamt målade tånaglar. och du berättar om en med mörklockigt hår med de vackraste skrattrynkor och jag tänker att du har ögon som den vackraste av himlar och jag faller i sömn i bädden bredvid din i skenet till din aldrig upphörande besatthet av MS Röj. och vi i en slags snussymbios med kaffe som en obligatorisk milstolpe under våra två dagar i gulmålat campingägt pensionat knappt åttahundra meter från en strand där vi lät vattnet skölja våra bara ben rena från rysk smuts från mina harpspelshungrande fingrar. och du och jag i stora koftor över vårt älskade korsord som alltid bråkar sönder våra febrilt arbetande hjärnor och du som min Ronja jag som din Birk och jag tror för en kort sekund att det är möjligt att vika ihop dig och stoppa dig i min sandfyllda ficka och placera oss båda på tåget hem till den lya som på pappret är vår. och rälsen under mitt skenande tåg efter att jag lämnat din randiga rygg på perrongen får min kupé att rassla fram genom västsverige får mina ord att falla in i varandra på arket där jag söker beskriva hur jag i mitt bakhuvud klubbas ihjäl av vårt avsked.