till er som säger att ni älskar livet, please håll käft. livet är krossade vinglas som sargar putsande fingrar det är för många piller för mycket sprit det är ett ständigt krig mot rynkorna det är solhetsen och vardagsstressen för precis ingenting. håll din mun som vi säger på andra sidan sundet.
berätta för mig istället. tycker du om när solen speglas i vågornas krusning när du ligger naken på en handuk under julisolens första dagar och låter vinden susa genom din könsbehåring. tycker du om salta halsar och saltare lår tycker du om transparenta skjortor och de som sticker hål på sin hud. tycker du om att skriva så att bläcket flödar ur dina porer tycker du om solsvedd hud. det är lika hårt som Eloq det är en förvrängd sanning ditt odygdiga fanskap håll din mun du vet inte vad du talar om.
3 juli 2012.
vad som var små späda händer över mina knogar att förtära att hungrigt nafsa på växte blev groteska björnklor ett oändligt universum att fastna i. under mina nymålade fingernaglar en veckas arbetsslit kompakt fiskfjäll stoft från ovan som för hårt skummad mjölk. som på överläppen när du dricker det hemgjorda kaffet ur kub när du en sällsynt lördag tar dig tid att svärandes sjunka ned genom stenplattorna vältra in i hörnskåpets gnisslande hyllor i extas sen över fluffet över det kritvita i din kopp det som kväver kaffesumpen. och mina knogar över solsvedda nyckelben mina lemmar i förlorarhavet det med tången som små lapande djurtungor mot tårna det där salthalten uteblivit. ur dina ögon stegets äldre toner och till inklappet min bakdel på släta stenar vid min hembys patetiska sandremsa till strand och skummat bläck i oceanens vispade skum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar