stora bussfönster genom tomma landskap och vägstreck under mina tjocka sulor. jag vet vad som frammanas då. stora tomma bubblor av korpfärgad karaktär och jag har gjort det så många gånger förr, att jag aldrig lär mig. denna gång på grund av C och en stundande morgondag med aktiviteter som känns mindre lockande och jag vet att jag är litet vrångt barn som vill bo i den perfekta världen. fel, jag vill ha hela världen.
och jag tänker på det där pocketomslaget som finns i min mors hylla och känner mig knappast så fri som han ser ut att vara. han som skrivit den heter fredrik eller liknande och egentligen är det ju ganska passande för jag tänker att jag ser ut som en fredrika i denna fullständigt orimliga utstyrsel. och herreminfuckingickeexisterandegud bubblorna har redan börjat samlas bredvid mina stumma ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar