ur ditt hår vill jag tvinna dina lyckotrådar

min vän K i blommig klänning på den solbelysta gräsplätten. hennes Lanvin på näsroten och den obligatoriska svarta vid sidan av. och jag på darrande ben efter en timme i lokal och vi på språng över spåren i Majorna och solen i håret katter att jaga på slöa parkeringsplatser. och K med högljudd röst i butiken och ta mig under jorden svälj mig hel och blossande röda kinder och ögon på de svartklädda benen och tack och nej tack. och K och jag förbi den där vagnhållplatsen som alla dividerar om och längre ut mot öppningen vid stora tegelhuset vid kanalen. och K och jag på en utskjutande sten under den där gigantiska bron. en har berättat för mig en gång att den målats i den där hiskeliga färgen för att ha en lugnande inverkan på de eventuellt suicida individer som kan tänkas beträda den. jag tittade upp mot mitt nya tak och tänkte att hade det varit jag så hade den skärande färgtonen endast spätt på min illvilja till andetag. och jag och K i samtal som dränkte resten av världen och jag fäste ögonen på de brunsvarta stenarna som stillsamt slickades av stena lines efterdyningar. bon ivers skinny love som soundtrack när hela världen fick plats på våra tungor och mitt huvud mot Ks axel och hur hennes andetags axelhöjning regulerade mitt jag skälvande jag. och senare när små änder dök upp i det kluckande vattnet och plastflaskan föll i kanalen uttalade jag ankliv. K, mitt hjärtas guld, min kropps skinn, mina luftvägars flimmerhår, det är ankliv. och jag pekade på reflektionerna i smutsvattnet och på en svunnen fredag och försökte förmedla alla mina skira såpbubblor. och skinny love på full volym och jag önskade att jag kunde spinna din lycka av ditt guldfärgade hår. och allt det svåra svävade runt våra ögonfransar och jag viftade febrilt med min imaginära flugsmälla och sade att K, det är precis såhär det är. det är sargade ögonbryn och smutsiga oljefabriker på andra sidan vattnet. men K vet du att det är också skira såpbubblor under sommardagar och det är i ditt fall mustascher att stryka handryggen mot. och jag önskade så febrilt att jag kunde stoppa musiken och låta skinny love falla ur örongången jag önskar så febrilt att jag kunde hålla dina ögon vidöppna så att de under alla timmar av dygnet alla dagar på året kan se det guldlager vårt universum allt som oftast är klätt i.